-Sommar, muttrade Coco. Vad det nu ska vara bra för.-Frisk luft, sa Beata. Ut och njut av det härliga vädret. 
-Pollen, sa Coco. Getingar.
-Getingarna är fina, sa Asta. Roliga att se på också. Speciellt när de äter vattenmelon.
-Jag föredrar att äta min lunch med människor, sa Coco.
-Nej, det är bara träligt, sa Asta. Djur är mycket trevligare. 
-D-vitamin, sa Beata med eftertryck. Vi får för lite av den varan här i Norden. Nu går vi. 
-Hur i herrans namn ska det gå till? 
Coco stirrade på henne och Asta kurade ihop över Tjernobyl.
-Ta av sig kläder? Nu? I det här skicket?
Coco halade upp mysdressen och exponerade två mjölkvita ben. 
-Du brukar väl inte bry dig, sa Beata. Trä in dem i ett par nätstrumpor så känns det bättre. 
-Och med den här muffinmagen?
-Har du haft den länge?
-Dök upp i julas, sa Coco. Jag har inte bjudit in den. 
-Du rör dig för lite, sa Beata. 
-Den kom när jag hade cyklat till jobbet varje dag hela hösten.
-Du äter för mycket.
-Bara strikt lågkolhydrat. 
-Du har hormoner.
-Eller inga hormoner. 
-Jag vet, utropade Asta. Vildjams.
-Nej, det är inget jams. Det är seriöst. Ett problem. Inte roligt. 
-Jag menar ju det, sa Asta. Vild jams är en rot. Den verkar helt ljuvlig. Inga sömnproblem, bättre muskulatur, farväl till depressioner.
-Måste vara ett skämt, sa Coco. 
-Låter intressant, sa Beata. 
-Finns på nätet, sa Asta.
-Och vad väntar du på?
-Måste hitta en som är fraktfri, sa Asta och knappade vidare.